Survival

Inatt hade jag en dröm. Skulle vilja kategorisera den som en mardröm, för det var det, fast utan det intensiva rädslan i själva drömmen. För i min dröm var jag inte rädd, det var när jag vaknade, för en splitt sekund trodde jag att jag var kvar.
Min dröm handlade i stora drag om att de senaste 2 månaderna var en dröm i sig, att det var bara en fantasi. Att allt jag upplevt hade inte riktigt hänt, jag var skräckslagen när jag vaknade.
Allting kändes så intensivt, så riktigt.

Den gången jag skrev om mitt besök på Kirseberg glömde jag att nämna en sak.
Jag fick träffa på mitt x svåger. Det var lite jobbigt, inte för att jag blev påminnd om mitt x, utan för att jag blev påmind om hur mycket jag tyckte om hans familj och hur starka dom var, hur mycket jag såg upp till det. Trots att han såg besvärad och nästan ledsen över att se mig så vinkade han, en snabb vink tillbaka och sen var det mötet över, dock inte känslorna. Kunde inte hjälpa att undra vad mitt x hade sagt till sin familj, var jag den onde i dramat? Var jag den som förstörde deras bror/son?
Oavsett vad så är det ändå ett avslutat kapitel.
Jag mår bra.

Saknas lite bits and pieces.
But it's comeing, i know it.
Annars inget nytt på västfronten.
Weekend - boring. Done nothing.
Missing Beccs and missing mattant.
So. Boring + missing = fucked up rxn.


“We need 4 hugs a day for survival. We need 8 hugs a day for maintenance. We need 12 hugs a day for growth”
Virginia Satir (American Phychologist and Educator)