Idea

Rxnkittn is still sad but the show must go on.


Supertramp - Breakfast in America. Ladda ner den, helt awesome.

Låten handlar om att han vill stuff men det finns egentligen inte mycket han kan göra åt saken, den är väldigt uppmuntrande och glad trots allt. Jag tyckte det var lustigt eftersom de senaste dagarna/veckorna har mina tankar handlat mycket om vad man önskar sig och sina prioriteringar med sakerna man vill ha.

Jag och Rebecca var inne på Onoff häromveckan och de har Datorveckor just nu och det gjorde inte saken bättre, jag hittade den ultimata laptopen för mig, den gick bara loss på en 15000, det råkar jag ha i min ficka just nu, TADA! awe, could have worked.
Men det är ändå bara stuff, inte det viktigaste här i livet. Men det hade ju inte gjort något om man kunde få något på denna speciella listan.

Det ultimata för mig nu skulle vara att ha mitt egna place, I want it and I need it. I want it för jag behöver det, behöver inte känna familjens kalabalik, behöver ha ett ställe där jag kan vara jag, vill känna mig strong on my own. Men det kan jag inte än, och att veta att jag inte kan det på flera månader gör mig rätt ängslig faktiskt.

Idag hände något riktigt skoj. Jag och Rebecca åkte till Ikea för att egentligen köpa deras chips, men slutade med att vi kom ut med massa annat, THE CURSE OF IKEA. Men vi mötte en mycket intressant person inne på IKEA, som gjorde att jag fick smått spel. De som känner mig vet att jag är MFFare so here's a pic for you.

Som ni förstår blev jag lite sur över att jag inte var den i bilden, men Beccs förtjänar lite brasilianare (titta så otroligt glad hon är). Fick dock en väldigt intensiv vinkning på parkeringen so I'm all good. Han kommer inte att glömma bort oss i allafall, eftersom vi i princip FÖRFÖLJDE honom med kameran, lite skämdes vi när vi insåg att han faktiskt märkte av oss. Btw, the two other dudes were his friends, they thought we were real fun!

Jag måste kommentera en sak, jag förstår varför IKEA är så stort som det är. Det är helt underbart och är väldigt kundfokuserade och har ett brett, bra, billigt sortiment.
Min mor är anställd på ett företag som heter Samhall som Key Account Manager och hon förser IKEA med städpersonal och kundvagnshantering bland annat, för att hålla det hela kort så gör hon det. Alltså jobbar hon sida vid sida med IKEA och får alla mumsiga detaljer, hon har aldrig haft ett sånt tillfredsställande jobb förut, enligt henne. IKEA är för henne ett bra styrt imperium med en verkligt god kompetens, det roliga är att det märks för kunderna. Så ett WOPPI för IKEA just nu.


Något nytt: Jag har sökt ett jobb på Nöjesmagasinet här på Värnhem, ett extra jobb 1-2 dagar i veckan. Så håll tummarna för mig att jag får det för många olika anledningar. Får jag detta så kommer jag vara så otroligt glad, förresten tycker jag att jag förtjänar det : )


Förra veckan har jag fått mycket tid att tänka igenom rätt mycket faktiskt, så har varit rent slut och verkat ledsen/arg, så för alla som detta har påverkats av ber jag om ursäkt, inte min mening att låta detta intensiva tänkandet påverka era humör. Jag arbetar fortfarande på min World Domination Plan men har klurat ut en del av planen så don't worry. Update on thoughts later.

Only those who are asleep make no mistakes.
Ingvar Kamprad


Our idea is to serve everybody, including people with little money.
Ingvar Kamprad

Angels

Detta inlägget skulle egentligen handla om min dag, och egentligen gör det de men inte riktigt på det sättet som jag tänka.

Jag tänkte börja med att säga att jag haft en oturs-dag idag, för det har jag verkligen haft. Sen tänkte jag försöka låta positiv med att berätta att lite bra saker har hänt idag också. Men ingenting av det gör någon skillnad förtillfället. För en del av min familj har precis dött och jag är rätt ledsen över det.

Muschu har varit sjuk rätt länge men vi trodde att han mådde bättre ett tag men det blev bara sämre efter det. Imorse såg jag inte honom, men det gjorde jag verkligen när jag kom hem från lunch med far. Han låg i köket, rörde sig knappt, andades knappt, han kved så jag blev riktigt rädd. Bar in honom i mitt rum och paniken kröp längs ryggraden, jag visste vad som höll på att hända. Det ena ledde till det andra och för att inte gräva djupt i detaljer (eftersom jag fortfarande är fragile) så körde vi ut på djursjukhuset där han somnade in. Jag höll honom i tassen och i huvudet när han tog sitt sista andetag. Det var oerhört känslosamt och nu känner jag mig rent tom, det var den första familjemedlemmen, där jag förstod vad som faktiskt hände, som lämnade mig. Det hände så kvickt, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Glad för att han slapp lida så länge, ledsen för att jag hann knappt inse vad som hände.

Far, jag och Alex åkte sen ut och vi begravde honom på ett underbart vackert ställe där vi har begravt förut. Tradition antar jag. Jag karvade in ett M i det närmsta trädet så vi visste exakt.

Don't know exactly why i wrote this here, but now you know, today this roxkittn is sad and fragile. Give her a hug.

Muschu

We are each of us angels with only one wing, to fly we need only embrace each other.

Source Unknown

Concentrate the mind

Just nu är jag i ett sånt euforiskt tillstånd att det känns som om jag vore hög. Det är en sån kärlek och sån glädje att det känns otroligt. Det är inte ofta man känner så här och jag är inte van vid det. Men denna helgen, wow alltså. Jag visste inte att man kunde känna så mycket. Just nu är allting rätt, oavsett hur det ligger till, sen vet jag självklart att allting är inte rätt, det saknas fortfarande lite bitar. Men mina känslor just nu, min glädje, min kärlek är så stor och kraftig att jag faktiskt inte bryr mig. Jag har inte slutat att le och skratta sen jag kom hem, igenom min dörr. Då blev jag glad, på bussresan hem var jag ledsen och började känna saknad och längtan men nu, wow.
Sen har jag the joy of my life framför mig, min idol och mitt hjärta, han sover så lugnt och är så trygg med mig att jag är smickrad. Det är min Pricken, min katt.

Jag mår så här så sällan att jag njuter just nu, jag ville bara dela detta med mina läsare, vem ni nu än är. Njut av sånna här moments, it's the feelings that never go away, they just went away for awhile.
Tyvärr vet jag att min hjärna snart övergår till tvivel, ensamhet, trötthet, tankspriddhet och då försvinner glädjen sakta men säkert. Men vi ses snart igen min glädje. För imorgon träffar jag Martin igen : )

Nu börjar den här minnessaken gå mig lite på nerverna. Rebecca börjar också få någon variant av det. Spekulationerna ligger runt vitaminbrist, men kan det vara något så simpelt? Detta ska kollas upp. I samband med så mycket annat. Sjukhusbesök på torsdag (om jag vågar) då måste jag ta upp en andel åkommor. Antingen börjar man bli hypokondiker eller så är man riktigt ohälsosam och sjuk, det ena efter det andra.

Min familj mår bra, alla är glada. First time. Feels so good, update comeing when in mood.



"Do not dwell in the past, do not dream of the future, concentrate the mind on the present moment"
Buddha

Bad memories

Vad är det för mening med att tänka tillbaka på det förflutna? Vad kan de komma för nytta ur det?
Det kanske går så långt att man ändrar sitt perspektiv på det och det kan både vara positivt och negativt. Positivt eftersom man kan faktiskt ändra något hemskt till positivt, när man blir äldre och visare så kanske man får ett annat perspektiv på det så det kanske inte var så hemskt.
Det negativa är att om det var riktigt hemskt och man faktiskt ändrar det, kanske genom att man ändrar på minnet man har av händelsen, man kanske inte minns det helt klar och då lurar man sig själv.
Jag läste en artikel av Anders Sandberg som hete "Minne, minnesteknik och studieteknik" som var riktigt intressant, ska citera: "Mycket av våra minnen är fantasier och gissningar snarare än minnen av verkliga upplevelser. Även om ett minne kan verka kristallklart är det troligen till stor del en efterkonstruktion och innehåller detaljer som aldrig inträffat, men verkar rimliga."
Han tar även upp det här med långtidsminnet, att det i praktiskt taget inte finns begränsningar för det men däremot att man kan blanda ihop snarlika kunskaper och att minnet kan försvagas.
Meningen med att gå genom det förflutna kan vara för att man ska påminna sig själv om vad man faktiskt gått igenom och att man har varit med om en hel del som förändrat sig själv. Lustigt nog tog han upp min tanke också och kommenterade det genom: "Att konsolidera sina minnen sker bäst genom att bearbeta dem: man upprepar dem, man tänker på dem, man associerar dem med andra saker [...] Ju mer man leker med ett minne desto bättre kommer man ihåg det."
Frågan är bara vilka minnen man vill minnas, men det är bra att minnas de negativa minnena också, för det är där man bygger upp styrka att övervinna och dra lärdom från det. När man lärt sig acceptera sitt förflutna och det negativa med det, kan man utvecklas och du får så mycket mer kraft och energi. Jag är på någon vänster, tacksom för det jag gått igenom, för det har gjort mig till den jag är idag, och det är något jävligt bra. Det var längesen jag kunde säga det, att jag var bra, att jag är rikigt smart och duktig. Men just nu känns det ändå som om någon kan knäcka det, not strong enough yet.
I need more time to repeat the good stuff about me, but there's alot :)



Om någon är intresserad är detta artikeln
http://www.aleph.se/Projekt/Handbok/Minne.html




“The difference between false memories and true ones is the same as for jewels: it is always the false ones that look the most real, the most brilliant.”
Salvador Dalí (1904-1989)


"The advantage of a bad memory is that one enjoys several times the same good things for the first time."
Friedrich Nietzsche (1844 - 1900)

Truly love

Timbaktu var helt okey, som vanligt gav han publiken vad de ville ha och alla hade det otroligt roligt och mysigt! FÖRUTOM när Mf-isterna självklart skulle trängas, knuffas, bokstavligen slå sig igenom för att komma någonvart. Enligt Sydsvenskan och då Polisen så ska antalet Mfare vara runt 20.000 personer, och det köper jag rakt av. Det var otroligt. Jag och Coffe gick dock vid 10, lacka men glada över att ha setts! : ) Så är det när man saknar vänner.
Coffe och jag är vänner genom mitt x, så därför är det lite bad eftersom de egentligen ska vara på samma sida. Men vi lyckades undvika dom under Timbaktu (vi visste han skulle vara där) och är rätt glad över det. Men tycker lite synd om Coffe, även om han säger att han inte bryr sig så blir det ansträngt. Att träffa sitt x är aldrig kul. Men men, kram på dig Coffe för att du ställer upp.
Sen fick jag träffa en liten krumelur som har förgyllat mina senaste 24h. Det var precis vad jag behövde, oerhört avslappnad är jag nu och det kan behövas, för imorgon börjar nog skolan på riktigt. Det är inte vad jag behöver. Tack Mattant <3.

Mitt hjärta är sjuk så hon får ett <3 Krya på dig Rebecca.

Just nu regnar det riktigt mycket och jag hör en ambulans som totalt förstör min njutning. SHYYY.
Så borta. Jag fullkomligt älskar regn. När jag inte blir blöt av det då.
Underbart, mjukt ljud som det ger av.

Btw, tror jag börjar få problem med mitt minne.
Ibland när jag minns tillbaka på en dag, saknas det bitar.
Jag blir förvånad, anstränger mig, sen kommer det tillbaka i små fragment.
I probably should cheak that out, huh?


If you truly love Nature, you will find beauty everywhere.
Vincent Van Gogh

Be youreself

Tänkte dela med mig med en undersökning jag precis såg.
http://e-health.msn.se/halsa/Varfor_har_vi_sex__5622.html
That's it. Not going to comment it or anything. Just facts.
But you should comment on it!


That's it for now.
Är jag snäll uppdaterar jag sen hur Timbaktu var.



“Be yourself. Above all, let who you are, what you are, what you believe, shine through every sentence you write, every piece you finish.”
John Jakes

Seek perfection

Nu när det är Malmöfestivalen finns där liksom inget "Vad ska vi göra?". För oavsett vad så kan man alltid lunka ditt, finns alltid någon man känner igen och kan snacka upp sig med. Rebecca och jag gjorde bland annat det idag. Vad som är speciellt med året Malmöfestival är åldersgrupperna, det är väldigt många unga människor, alltså yngre än vad jag är.
Iallfall när jag är där, vilket i princip är hela tiden, det gör att jag känner mig otroligt gammal. Jag trivs inte riktigt med den känslan för jag anser inte mig själv som gammal. När Rebecca började med sin åldersnojja som ändå inte var så hemsk så vill jag påstå att jag muntrade upp henne med ord som till exempel: "Du har bara levt 18, snart 19 år, det är ingenting jämnfört med en livstid på 80" något liknande det sa jag iallafall.
Men det känns verkligen som 18/19 år just nu är en lång tid, och det är det egentligen, men eftersom man kanske enbart kommer ihåg de sista 10 så känns det som så mycket mindre.
Oavsett vad känner jag mig gammal, 18 år är inte riktigt vad jag trodde det skulle vara. Men i och för sig har jag bara varit det i 3 veckor.



Idag såg jag en slogan för att företag som löd så här: The pursuit of perfection. Det var för ett bilföretag. Det fick mig att tänka först, jäkla dum slogan där är ännu en anledning till varför jag vill bli marknadsförare. Sen tänkte jag på ordet perfection och hur de egentligen menar och vad en perfekt bil (i detta fallet) var. I och med att alla har olika åsikter, olika smaker, olika tankar, olika värderingar så kan det egentligen inte finnas en perfekt bil som innehåller allt som alla vill ha. Eftersom jag är en wikinörd och på senaste tiden insett att den engelska wikipedian rocks så mycket mer än den svenska ger jag er detta:

Perfection is, broadly, a state of completeness and flawlessness.
The oldest definition of "perfection", fairly precise and distinguishing the shades of the concept, goes back to Aristoteles. In Book Delta of the Metaphysics, he distinguishes three meanings of the term, or rather three shades of one meaning, but in any case three different concepts. That is perfect:
1. which is complete — which contains all the requisite parts;
2. which is so good that nothing of the kind could be better;
3. which has attained its purpose.

Just wanted to give you that to think about. Det kan lätt leda er in på tanken om en perfekt människa, och det är alltid något intressant att tänka över.




"The essence of being human is that one does not seek perfection."
George Orwell (English Novelist and Essayist, 1903-1950)

“Have no fear of perfection - you'll never reach it.”
Salvador Dalí quotes (Spanish painter, 1904-1989)

Benefits

Äntligen funkar denna sidan för mig igen! Underbart! Nu jäklar ska ni få en uppdatering!
Tack för påminnelsen Carro :)

Cypern var skoj, lillbror hamnade på sjukhus för att han blev uttrokad men man har bara sig själv att skylla då. Allting löste sig, blev inga komplikationer och han mår riktigt bra nu. Börjar gymnasiet nu i veckan så hans nerver flödar! Men vems nerver gjorde inte det egentligen?

Oj vad jag har saknat att få skriva av mig! Har använd lunarstorms blogg tillfälligt, men jag lovar, det händer inte igen, eller kanske, vet inte hur många som egentligen läser detta eftersom INGEN kommenterar så blir det svårt!

Livet är okey just nu, det är ju Malmöfestivalen som strålar genom vårt kära Malmö och det känns i luften. Så mycket folk som är ute, så mycket pengar som spenderas, så mycket mat som görs. Helt underbart är det, likadant varje år men är fortfarande så uppskattat från alla! All alloge till de som gått oavbrutet i flera år, mina föräldrar har tröttnat, jag kommer aldrig tröttna på livet och stohejjet under denna veckan.

Rebecca har kickat in sitt körkort nu, så grattis hjärtat, för typ 100e gången haha! Du har kämpat och är väl förtjänt det. Vi har åkt runt rätt mycket nu, och det tillhör de första veckorna ju, kolla in bilddagboken så kan ni se våra eskapader!

Skolan börjar imorgon, tänker inte gå eftersom jag vägrar ställa upp på saker de inte ens själv vill göra och enbart gör det för att fördriva tid. Vi ska spela brännboll, tycker det är riktigt skoj, men nej, inte imorgon. Sen på tisdag börjar the real deal, jag har så mixad känslor över att börja 3an. Ska bli ... mycket (?). De flesta säger 3an är värst, iallfall på hösten, det får vi se. Jag har mina prioriteringar just nu iallafall, education, yes please.

Jag har fyllt 18 år! Det missade ni. Well well. Det blev en middag hemma sen stack jag och Rebecca ut, det var skojigt. Även där kan ni kolla in 4e augusti på bilddagboken. Mycket bra hemsida.

Livet känns väldigt försiktigt just nu, det är mycket vänta-och-se vad som händer just nu, det är lite frustrerande men livet kan inte vara som man vill hela tiden. Hade inte varit mycket till liv å andra sidan. Skolan, kärlek, pengar, jobb, resor, framtiden, allt sånt är en enda klump tänkande just nu för det är det enda man kan göra innan någonting händer, man är i the eye of the storm just nu. Vet inte om jag ska njuta av det eller inte. Men jag har många som bryr sig om mig så det hjälper verkligen, jag är inte orolig, bara ... tankspridd.

De senaste dagar har jag sett igenom mitt förflutna, för att se varför jag är som jag är idag. Det är rätt nyttigt att göra det ibland. Jag har pratat med gamla vänner och insett vi alla tagit olika vägar och är helt olika människor idag med olika värderingar. Men de har fortfarande varit en enorm del av ditt liv så det är en del av dig. Man måste se det negativa likaså, kanske det jag fokuserat mest på, det brukar vara det negativa folk kommer ihåg. Men där är ändå rätt ljusa minnen också. Min första bästa kompis på Bulltoftaskolan, Karna, helt underbart vad vi utvecklades och hade det skoj tillsammans. Min första kärlek, alla lekarna mellan varandra, utvecklingen och hur allting slutade. Första gången jag stod på scen, hur jag njöt. När jag var skolan lucia i 6an på Bulltoftaskolan (Trodde dock det var en fixad röstning, det var då jag fick min diabetes så hade en tanke om att det var bara därför jag fick bli lucia, sympati). Det finns så mycket att nämna, och det är allt en del av mig. Sen finns där ju det negativa, och de minnena är starkare, känsligare och viktiga. Det första krossade hjärtat. De dumma valen man tog. Krigen inom familjen. Död. Alla tårar. Emotiden och konstant försöka hitta sig själv utan (vad man trodde) resultat. Ibland funderar jag på att skriva ner ALLT jag minns, samla ihopa all infon jag har, alla sparade brev, dagböcker och bilder. Inte för att publicera, aldrig, utan för att starkare kunna minnas. Jag tror jag ska göra det. Eller ja, nu vet jag att jag ska göra det.




Happiness comes when your work and words are of benefit to yourself and others.
Buddha