I was the only one

Idag har varit en helt otrolig dag.
Jag visste inte man kunde känna så mycket, må så varierat på en hel dag.
Helt amazed är jag.

Jag vaknade halv sju idag, rent döende men jag kämpade mig upp! För Beccs skull (iaf 60%) för vi hade lovat varandra att inge mer filliduttande med skolan, skärpning!
Så kommer inte fanskapet! Men det gjorde inget, jag visste att hon mådde kasst, men tyckte det var lite lustigt ändå!
I still love her.

Sen så skulle jag gå i skolan från kl 8 - 16.05.
Det är alltså 8h. En hel arbetsdag! I och för sig hade jag sammanlagt 3-3½h håltimme vilket man egentligen inte har på en arbetsdag, MEN ÄNDÅ!
Det var inga skoj lektioner, så jag led. Jag bokstavligen led. Men mina håltimmar gick åt skoj. Halgan und några andra elever ska dansa på skolavslutningen, så satt med och halvdansade för att vara inspererande. Hör jag musik kan jag inte sitta still - and that's a fact.

Sen skulle jag egentligen träffa Beccs för att äta en bitt, MEN såklart ska hon ha oturen att ha skallebank så jag stack till Martin och blev pastaattackerad. SOW GOUT.
Fick lite pussar och fick se en glad och halvfrisk Martin! Mmmmmm - längtat efter <3.
Sen hade jag bestämt träff med Karna! Så det var bara att bära av igen.
Efter det blev det intressant.

Karna var min allra första bästa vän, som jag kan så.. komma ihåg min tid med.
Det var riktigt skoj att få träffa henne igen, och trots att vi inte ses på gud vet hur lång tid så kunde vi prata som om vi aldrig splittrats i första taget. Jag hade glömt hur jäkla underbar hon faktiskt var. Hur hon tänkte och vad hon sa imponerade på mig, trots att jag såg den flickan jag hade lekt med och varit barn med så såg jag hur utvecklad hon hade blivit och smart. Mycket imponerad.
Vi gick runt på Kirseberg och riktigt pratade om dåtid, nutid och framtid. Vi gick faktiskt till vår högstadieskola (Kirsebergsskolan då) och insåg att där var människor! Det visade sig att lärarna skulle ha någon Föräldramöte eller något sånt så alla var där halv 8 på kvällen! Så oerhört roligt det var att gå igenom hela skolan, träffa gamla lärare.
Alla tycktes komma ihåg mig :/ Jag blev lite rädd faktiskt.
Speciellt slöjdlärare - Där blev jag riktigt rädd. Fan Karna hjälp mig, glömt hans jäkla namn igen.
Riktigt creepy slöjdlärare som tyckte lite väl mycket om mig då. Jag var 14-17 då han kände mig, han är typ minst 30. CREEPY OLD MEN.
Men fick se Jack, också en creppy old dude, men så skön och lätt. (Gymnastikläraren för the boys)

Men sen tog Karna med mig till Möllan runt en 21, hon skulle träffa Johan och det blev också lika roligt. Saknat Johan, då vi riktigt umgicks så var han en sån skön kille, det märkes ikväll att han var samma sköna kille och så stört rolig. EPISK (<- Inside joke) haha. I'm so lame.



Still strangling with fear of being heartbroken.
Still trying to get courage.
Kittn Out.


"Friendship is born at that moment when one person says to another: "What! You, too? Thought I was the only one."
C.S. Lewis