9/28/2007
Deserve
Detta är en nytagen bild på mig. 2 timmar gammal.
Så här ser jag ut idag. Jag har haft många olika stilar genom mina år, men jag har verkligen hittat mig själv just nu. Jag vet inte om jag har en stil längre, till synes tillhör jag någon klass? Jag vet inte, jag bryr mig inte, det är så jäkla skönt att blankt skita i vad folk tycker jag ser ut som, jag har inte alltid gjort det. Men den här nyfunna känslan av I don't care är ny, tror det är mitt självförtroende som börjat inse. Så jäkla nice.
Jag är 18 år, jag bor här i Malmö och har gjort det hela mitt liv, jag trivs här rätt bra. Men världen finns inte runt kvarteret, om något så ska jag resa mycket. Vet det är ett kliché, speciellt från unga människor, men oavsett hur gammal jag än blir så kommer det inte försvinna. Livet är alldeles för kort för att låta bli att uppleva världen. Min far har verkligen predikat det med att Världen finns inte runt kvarteret, och nu efter mina 18 år förstår jag det, människor är så olika världen över och det finns så mycket att lära sig. Och det är någonting jag verkligen lever vid, aldrig sluta lära.
Malmö är en riktig grym stad, mysig stad och hem, men tänk New York, tänk Indien, Japan, tänk möjligheterna över att utvecklas! Helt otroligt! Tänk den kunskap som finns ute, människorna man ska möta och lära sig av. Jag märker att människor jag möter i min vardag, kommer omöjligen ge mig den tillfredsställelsen av konstant utveckling och förnyelse. Det gör inte dom till dåliga eller ointelligenta människor, de ger mig bara inte vad jag behöver. Just nu är jag okey med det, men en livstid med detta vägrar jag. Sen kommer där en guldklimp förbi lite då och då som förvånar mig med sitt tankesätt, sin syn på saker, sitt intellekt och då är jag lycklig, då utvecklas jag och känner tillfredsställelse, inte genom att kanske byta min egen åsikt om saker från de personerna utan från att t.ex. se den från ett nytt perspektiv, se hur en annan person spekulerar och tänker. Det är guldvärt för mig. Därför tycker jag väldigt mycket om att vara passiv vid diskussioner mellan andra människor, dels för att se hur de lägger fram sina åsikter och hur de tänker, och dels för att se om det är värt det. Får jag ingenting ur en konversation, ett förhållande, en vänskap, ett tv-program, vad som helst, ser jag ingen poäng till att anstränga mig. Det kan ju ses som jävligt självviskt, men så är jag, skvaller, skitsnack och bullshit kan jag fan leva utan. Men de jag umgås med, har jag valt att umgås med, för olika anledningar.
Jag har inte alltid varit så här, det är inte förrän nu på det senaste året jag har blivit som jag är. Jag är mycket glad över hur jag har blivit och jag tror det kan bara bli bättre från och med nu, för många anledningar, kärlek är en anledning. Jag har alltid ansetts vara otroligt mogen för min ålder, jag undrar varför jag blivit som jag blivit. En utav anledningarna vet jag är för att jag blev diagnostiserad med en kronisk sjukdom vid 12 års ålder, det krävs rätt mycket för en sån ung människa och det behövdes att jag snabbt insåg allvaret och var tvungen att ta så mycket mer ansvar än alla andra. Men jag är nog så by nature också, mogen. Jag har fått så mycket skit för det här, där har alltid funnits någon i mitt liv som hackat på det, trott jag låtsas och varit så falsk. Hur man nu kan låtsas vara mogen, men det har dom trott. Det har satt sina spår det också, kanske en annan anledning till varför jag är passiv. Min mogenhet har även lett mig till att söka efter de äldre killarna för att finna glädje, det har också gått mindre bra. Även om man kan dela samma mognad kan man fortfarande ligga på vilt skilda livsstadium, ha vilt skilda önskemål av livet.
But right now, I'm just me, I have people that love me for me and allows me to be me. It feels so good, that sadisfaction and not fear.
Beccs, you saved me. I know I wouldnt be where I am without you. I would never have felt the love I feel right now, I wouldnt be this happy.
I have walk a long way, I deserve this, I deserve to be this happy.
“The minute you settle for less than you deserve, you get even less than you settled for."
Maureen Dowd (American journalist)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
malmö är mysigt ! =)
ser man ut som en bondbrud som du, så är det ju klart att man skiter i vad andra tycker roxanne :P hehe! <3
Jag hoppas bara du inser att en palestinasjal inte är en modeaccessoar.
Den är lila. - martin
Jag föll för din rubrik riktigt mycket. Förtjäna - det är vad så mycket handlar om egentligen. Varför försätter vi oss i olika situationer vi inte vill hamna i egentligen? Varför vågar vi aldrig riktigt satsa? alla chanser som går förbi som vi hade kunnat ta, all olycka som vi again and again älskar att älta oss i. För människan tror att den inte förtjänar mer.
/ du ger mig så mycket hopp!
karna
Skicka en kommentar