Beyond the imperfections

Lite lustigt det här med att spendera mycket tid tillsammans.
För första gången kan jag tyckta att jag inte blir överdrivet irriterad.
Jag är bara glad.
Hela tiden.
Det känns så konstigt jämfört med vad jag är van vid.
Kände det när jag vandrade hem,
this is truly great.
teh beäst.

Blev mött av en galopperande, glad, mysig kittn i dörren.
Det var awesome.
Att veta att man varit saknad så hårdt.

Lillebror kommenterade det hela också:
"Glad du är hemma, det är inte ofta man ser dig längre."
Ja, ännu mindre också om ni flyttar ut på landet, till ett hus där jag
inte är inkluderad. Sweet thow. Blir till det bättre så är för det.

Träffade en kille på vägen, som jag visste jag kände igen.
Han kände igen mig också.
Vi pratade ett bra tag.
Men jag kunde fan inte pinpointa vem han var och hur han kände mig.
Kan fortfarande inte komma på hans namn.
Men kom på vem han är.
Sweet dude, liked him from the start.

"Being happy doesn't mean everything is perfect. It means you have decided to look beyond the imperfections. "
Unknown