Any road

Först och främst.
Far har satt datorn i vardagsrummet framför TV och det är typ det smartaste denna veckan, det har blivit såå mysigt. Så tummarna upp för det

Jag är så trött på mänsklig lathet, så arg på att folk har så svårt att hjälpa till.
Varför kan han bara inte göra det istället för att klaga?
Han förlorar så mycket energi på att klaga, energi som kunde fokuserats på att hjälpa till eller något positivt.


Okey. Nu ska jag berätta en sak om Beccs som gör att ni förstår varför jag umgås med henne.
Hon pratar med papper.
Hon är alltså galen.
And I looove it.
Hon pratade med ett upphängt papper vid vår skolans ingång. Ett papper där de premotade en grupp som hete Sushi suicidals. Tänker inte förklara deras diskussion, men det blev en livlig en.
Jag måste bara lägga en kommentar angående Sushi. I hate it.
It's raw and yucki. I despise it.


Jag och Beccs åt på skolans restaurang Dagens Goda idag (Ja, vi äter på en restaurang) så satt vi på ett nytt ställe bland en massa andra elever. Utsikten vid den delen av restaurangen blev inte givande, där sätt en dude med så mycket häng att man tappade apititen. Det såg nasty ut och vi började diskutera denna här "mode"grejen. Men ärligt talat, vad försöker de här killarna få ut från att visa ALLT? Man såg asscrack och former, det var inte nådigt. Vi döpte genast det bordet till ASS CLUB SEVEN.
Don't stop moving to the funky funky beat
Don't stop moving to the ASS Club beat
Skärp er och dra upp byxorna - ni är nasty - dra upp de iaf så man slipper se er ASSCRACK!

Vi pratade även om det här med syskon och vad som skulle ändras om man hade haft ett syskon av samma kön. Beccs trodde att om hon hade haft en lillesyster så hade den lillesystern varit en pain in the ass, hon hade fått gömma kläder, smink och andra stulbara saker. Hade hon varit lillesystern så hade hon gjort det iaf sa hon sen la hon av ett garv. Sen diskuterade vi att en storebror har svårare att ta med sin lillasyster till fester och liknande än vad en storasyster hade haft. Beccs trodde det var för att storebrödrar är beskyddande och vill inte att någon ska ragga på sin lillasyster, men varför skulle inte en storasyster kunna vara likadan? Eller har vi blivit inmatade att killarna kan ta hand om sig själva?
Jag vet inte hur det ligger till, hur det känns, jag har en lillebror och jag vet att när det kommer till kritan så är jag för beskyddande om honom. Det märker jag när andra hackar på honom, säger dumma saker, jag blir riktigt elak och försvarar honom. Oavsett om jag älskar personen över allt annat eller inte. Kommer ihåg en incident där mitt x la av en halvdålig kommentar om min bror, inte hemsk men inte bra. Jag blev riktigt lack och skällde ut honom. Utan att ens tänka, jag såg rött och det kändes som om inget kunde hindra mig. Skrämmande ändå.
Jag älskar min lillebror över allt, därför känner jag sånna skuldkänslor när jag sviker honom eller ger upp, han är min symbol för the pure, the truth och love.


“If you don't know where you are going, any road will get you there.”
Lewis Carroll