Pain

Jag sitter här just nu för en anledning, och enbart en anledning.
För att jag är rädd.
Jag är rädd för smärta. När någon frågar mig ifall jag vill ha en bedövning så behöver jag inte tänka två gånger på svaret, det flyger ur mig som om mitt liv depended on it. Lustigt ändå.
Förlåt, det är så här att jag ska på den årliga kollen om 45 min ungefär, vilket innebär de tar typ 12 rör blod minst, vilket innebär jag mår smuts efteråt. Och även om det är ett stick i en ven, så vägrar jag utan bedövning.
Ännu en sak som är lustig, jag som diabetiker borde vara van vid nålar och det är jag, nålar i magen (det lät hemskt) och fingrarna, fan inte i mina armar och mina kära vener.
Men jag gör det iallfall, så duktig är jag.
Kanske borde göra det klart att jag är uppe för att bedövningen behöver verka 1h innan den själva MAKABRA situationen.


Det gick rätt bra faktiskt.
Min mor följde med mig för hon ville prata med Astrid (Det är min diabssk), så var inte ensam. Annars hade det varit bull tror jag. Mor började prata om vår Cypern semester och killen Alex delade rum med. Han hade varit nitad och dykt ner i en pool, slagit huvudet och tuppat av. Han hade senare gått åkt till sjukhuset men blivit hemskickad för de trodde inte det var något. Det gick en dag och han kände sig wierd, så han åkte in igen och det visade sig att han hade fått hjärnblödning och det låg och tryckte på hjärnan, livsfarligt. Vet inte hur sjukvården är allmänt på Cypern men efter det kan man ju bli skeptisk. Mor sa något tankvärt, tänk vad de läkarna på de populära semesterorterna världen över får uppleva under turistsäsongerna, måste verkligen skärra en.

Well well. Nu måste jag klä på mig.
Ska snart träffa Qerub :)
I've missed him.



“The greater your capacity to love, the greater your capacity to feel the pain."
Jennifer Aniston