Riktigt roligt.
Jag har ätit något helt fel eller rört något fel, hela min axel har flammat ut rött och fått en allergisk reaktion, mysigt. Jag undrar vad dock, gör inte ont eller kliar inte, känsligt men still. Sexit.
Jag har kommit på en teori om varför allting gått så dåligt. Jag kanske bara är understimulerad. För att jag ska fungera bäst, liksom min mor, behöver vi har många bollar i luften och mycket att göra. Förhoppningsvis så ska det vara roligt och i mitt intresse också.
Så nu när jag slackat så mycket, vilket jag egentligen behövde, så har jag tappat det jag behöver för att kunna lyckas med mina projekt. Så nu har jag tappat sucken och ser verkligheten igen.
Jag tror ändå jag behövde denna smällen.
Jag ser på riktigt vad jag behöver, jag behöver en ny miljö, nya människor, en ny nivå och utmaningar.
Jag är så fast på andra i min ålders nivå, deras process och tankesätt. Jag är inte riktigt där, jag har varit där, så jag blir bara så amazed när de verkligen inte pratar om något vettigt över huvudtaget. För att kunna utvecklas har min far alltid sagt att man ska umgås med människor som är smartare än sig själv, han gjorde det och han är rätt lyckad imo.
Jag gör inte det. De "smarta" i min omgivning kan kunskap visst, men de kan inte använda den! De bara har den, utnyttjar inte den och det är så råvåldtäckt i mina ögon. De pratar inte om vad de kan, de har inga mål, de bara gör. Helt sanslöst vad jag bara blir arg i deras närvaro, maskiner.
Så jag är där i den miljön där jag ler när du tror du gjort något bra, skrattar åt dina skämt som inte är roliga, så DU mår bra.
Om 12 veckor är gymnasieperioden över. Jag vill plugga vidare, men är de samma människor, samma miljö som gymnasiet kommer jag fan lämna Sverige tidigare än vad jag trodde.
Min far preachar "Världen finns inte runt kvarteret", jag lovar dig, jag kommer INTE att stanna i Sverige hela mitt liv, jag KOMMER att påverka världen.
Sverige är inte enough för mig, grattis till dig om du trivs med det.
And baby. Atleast I have you by my side thru it all and what come may <3
Eudai
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
öhm. Roxanne, orden du säger låter precis som att de är sprungna ur egen mun. Man pallar inte skolan för att alla är så äckliga, robotar...smarta fast osmarta.....! Skolan är för lätt...ingen utmaning alls, bara en jävla pain in the ass!
Skicka en kommentar