Angels

Detta inlägget skulle egentligen handla om min dag, och egentligen gör det de men inte riktigt på det sättet som jag tänka.

Jag tänkte börja med att säga att jag haft en oturs-dag idag, för det har jag verkligen haft. Sen tänkte jag försöka låta positiv med att berätta att lite bra saker har hänt idag också. Men ingenting av det gör någon skillnad förtillfället. För en del av min familj har precis dött och jag är rätt ledsen över det.

Muschu har varit sjuk rätt länge men vi trodde att han mådde bättre ett tag men det blev bara sämre efter det. Imorse såg jag inte honom, men det gjorde jag verkligen när jag kom hem från lunch med far. Han låg i köket, rörde sig knappt, andades knappt, han kved så jag blev riktigt rädd. Bar in honom i mitt rum och paniken kröp längs ryggraden, jag visste vad som höll på att hända. Det ena ledde till det andra och för att inte gräva djupt i detaljer (eftersom jag fortfarande är fragile) så körde vi ut på djursjukhuset där han somnade in. Jag höll honom i tassen och i huvudet när han tog sitt sista andetag. Det var oerhört känslosamt och nu känner jag mig rent tom, det var den första familjemedlemmen, där jag förstod vad som faktiskt hände, som lämnade mig. Det hände så kvickt, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen över det. Glad för att han slapp lida så länge, ledsen för att jag hann knappt inse vad som hände.

Far, jag och Alex åkte sen ut och vi begravde honom på ett underbart vackert ställe där vi har begravt förut. Tradition antar jag. Jag karvade in ett M i det närmsta trädet så vi visste exakt.

Don't know exactly why i wrote this here, but now you know, today this roxkittn is sad and fragile. Give her a hug.

Muschu

We are each of us angels with only one wing, to fly we need only embrace each other.

Source Unknown