'Why not?'

1 november, wow time flyes.


Jag vaknade precis, jag lovar.
Jag tänkte skriva nu, medan min dröm är färsk,
de brukar ju ofta tyna bort ju mer tid som går.
Brukar inte förklara mina drömmar för oftast är de oförståliga och krångliga, med oerhörda detaljer och dialoger, sen brukar jag inte göra det för jag analyserar helvetet av dom.
Jag tror drömmar spelar en viktig del, därför värdesätter jag faktiskt dom.
Denna drömmen är lång så bare with it.

Min morfar hade dött i min dröm. (Mina morföräldrar bor i en lägenhet i Simrishamn, mittframför en stor kulle som Skanska nu håller på att riva. Den kullen har alltid varit där men nu ska det plötsligt vara lägenheter, fucking stupid, NEVER MIND)
Och min mor, min bror, min far, jag och för någon anledning min farmor var där.
Drömmen (vad jag kommer ihåg) började vid mina mörföräldras grusgång, vi gick över gatan och satte och i bilen, mor och far därframme, jag, alex och farmor därbak.
Min dröm stämmer rätt bra med verkligenheten, jag förklara detta as we go along the dream.
Min far hade fått en ny bil som vi satt i (Bilen kommer jag inte ihåg. Men igår pratade mor och far om att mor skulle få en tjänstebil, därav tror jag den nya bilen som far fick kom in i drömmen) och han var riktigt glad och kunde inte sluta prata om den.
När vi satt på plats så körde far upp den här kullen, och den är egentligen rätt brant, ställde bilen så vi hade ansikten på deras lägenhet och sa något i stil med "Ta en sista titt, vi går aldrig ditt mer" VILKET är rätt lustigt, varför berättar jag sen.
Sen körde vi ner och mot kyrkan, vägen ditt började som i Simrishamn, men sen blev det en variant av den vägen vi körde mot det bröllop vi var på i augusti, sen så hamnade vi på en stor grusparkering som låg bredvid kyrkan.
I bilen påväg typ 50m från parkeringen undrade jag i drömmen ifall det var opencasket, tänkte mer på det men kommer inte ihåg vad jag tänkte.
Vi steg ur bilen, så gick där förbi en gammal skolkamrat (som jag i princip aldrig kände, aldrig pratade med, Ellie tror jag hon hette, det var mer Karna och Louise som umgicks med henne) hon stirrade på mig med en konstig blick, kunde inte utlösa om den var arg eller inte.
Under tiden så gick där en massa människor mot kyrkan, totalt döda, alla i svart.
Sen i drömmen, tittade jag ner på vad jag hade, jag var helt svart och den enda i min familj som var svart, kläder som jag inte har egentligen, rätt snygga.
Efter det gick jag till min familj som stod vid bilen, så tittade jag på min familj.
Min far var hukad ner och grävde i en svart bag, min mor stod och klagade över att hon höll på att överplocka sina ögonbryn (hon gjorde alltså det på parkeringen), min bror gick runt och yrande (han gör det ibland irl too), han hade på sig en blå skjorta med en limegrön väst och jeans (han brukar ha sånt crap på sig ibland, inte så extremt som limegrön men ish).
Min farmor gick runt och klagade på allt (och det gör hon verkligen irl), sen gav min far mig ett mörknavyblått jävligt snyggt diadem och sa " Här Roxanne, du är så vacker att du måste ha den", min mor sa det var hennes men att jag kunde testa den om jag aktade mina hårnålar (wtf?) sen satte jag den på huvudet.

Det hade varit kul och se vad som hände här näst i drömmen, men tyvärr väcktes jag av ett anonymt samtal och jag skojar inte, personen sa allvarligt talat på den mest manliga kinesiskarösten någonsin:
"HELLÅ. Ajm cawling fram HONG KONG. Kaan yiou speka engelish wit meee?"
I don't do chinese men in the morning, så jag klickade honom. Men undra vad han ville mig.

Oh, glömde nästan. Den kommentaren min far la av om att vi aldrig skulle ditt igen var lustig eftersom min mormor inte är död, och fick en känla av att hon inte var det i drömmen heller, men lustigt att hon inte var med överhuvudtaget.
Glömde nämna det också att jag grät genom hela drömmen, och var den enda som gjorde det också.




"You see things; and you say, 'Why?' But I dreams things that never were; and I say, 'Why not?"
George Bernard Shaw